Så har då sista dygnets resa påbörjats.

Det blev en kort natt, vi anlände i tid till Östersund 21.24, checkade in och gick ut för att ta en öl. Lyckades hitta ett ställe som var öppet och fick en öl vilket kändes behövligt efter en varm dag. I förarhytten var temperaturen uppåt 35 grader. Det blir inte svalare av att alla fönster är öppna men det fläktar lite. Efter ölen togs en välbehövlig dusch. Under gårdagen fick vi se en älg som flydde tåget, inga renar under tåget. En ren kostar 3-5000 i ersättning så man kan säga att en av våra resor gick åt under den trippen.
Idag tidig frukost och tåg som avgick 07.45, norrgående skulle gått en halvtimme tidigare men var ersatt med buss så de stod och vinkade av oss. Det var ett godståg som orsakade stoppet oklart om det bara är lokfel eller något hänt med spåret. Men de ska åka buss till Sorsele där det södergående tåget möter upp och vänder.

Vi har precis haft ett stopp för morgonfika i Åsarna och kör nu vidare mot Mora dit vi ska anlända strax innan två, efter drygt 2.5 timme går tÃ¥get till Stockholm där vi byter till nattåg och ska vara i Malmö 05.45.

Ska man börja med en summering av resan så kan man väl säga att det är lite nostalgi med skendunk och gungande tåg. Stolarna är riktigt bra, personalen både guider och förare trevliga och hjälpsamma. Dörren till förarhytten är aldrig stängd och man blir även inbjuden att sitta ned på extra platsen där framme. Det var några barn med igår och föraren lät dem prova på att köra tåget, vilket måste varit en fantastisk upplevelse för dem. Det finns en badplats mellan Arvidsjaur och Gällivare där de stannar om väder och tid tillåter – för bad alltså, det hade de gjort igår innan de hämtade oss. Själva banan skulle väl behöva en kraftig upprustning men där blir ett Moment 22 – för att upprusta krävs mer trafik men köra att trafiken krävs bättre bana. I dagsläget går de här tågen sommartid och till Jokkmokks marknad så går där något timmertåg per dag, kanske några godsvagnar och så har man börjat köra kalk från dalarna till stålverken i norr. På någon sträcka står träden så grenarna stryker utmed vagnarna, andra sträcker ser det ut som rälen ligger i en granplantering eller ängsmark. Ett dilemma som resenär är även att om man kliver av någonstans så dröjer det ett dygn till man kommer vidare och de flesta orterna är inte större än man går ett varv på en timme.