Vädret håller sig, idag gick jag över till kortbyxor och vi lämnade jackorna inne på eftermiddagen. Annars började dagen med att vi skulle fira att vi passerade polcirkeln och lämnade det arktiska området – inte för att jag vet varför det ska firas. Men de kallade till samling på däck 7 och utlovade en present till alla deltagare, det var rekorduppslutning. Presenten drog nog rätt så mycket även om solen hjälpte till också. Man dukade fram frukostchampagne till det facila priset 99 NKr. Sen hyllade man fiskleveroljan – tran – och erbjöd smakprov och man fick det skedvis och presenten var att behålla skeden. Kön blev lång och det verkade som de flesta tog sin medicin men vi såg några som försiktigt gick iväg med skeden, smakade försiktigt och sen hällde det i papperskorgen men behöll skeden. Många trodde även att champagnen var belöningen – lite socker i botten o.s.v. – men den fick de alltså betala för och har man tagit glaset känns det kanske snålt att ställa tillbaka det. Ingvar och jag drog till lugnare trakter – däck 5 – och fick inga skedar.

Lite senare deltog vi på en presentation av Hurtigrutens Explorerresor, alltså till Spetsbergen, Island, Grönland, Antarktisk m.m. Hurtigruten bygger även fler skepp ett kommer nästa år. På eftermiddagen var det en presentation om de sju söstrar – sju bergstoppar i rad – det ses av lokalbefolkningen som en utmaning att klara alla sju på en dag vilket skulle ta mellan 8-15 timmar.

Efter detta var vi kulturella och tittade på en enkvinnas föreställning om den danska vikingadrottningen, hon som genomförde det höll även en presentation häromdan om polarforskarna. Hon gjorde bra föreställningar.

Strax innan avskedsmiddagen – många lämnar i morgon bitti i Trondheim – kom vi tillbaka till Trollhatten – som ibland omnämns som Torghatten. Här är det inte hål i huvet utan i berget.

Ja, sen kom avskedsmiddagen, en sån föreställning. Man har haft två middagssittningar 18 och 20, båda har varit delade så halva började 30 minuter efter vilket kanske fått lite mer flyt i middagen. Men nu skulle hela 18.00 komma då, vi fick ett glas champagne utanför dörrarna, knappt någon försökte desinficera händerna – svårt med en hand. Innanför dörrarna stod kapten och ett par andra höga befäl i uniform samt de tre i utflyktsteamet i folkdräkter. Detta innebär att när man äntligen kommer in i restaurangen så stoppar det upp av alla som ska fotografera. Sen ska alla komma in och sätta sig innan vi hälsas välkomna och högdjuren och serveringspersonalen går en runda och önskar ”Skål”. Nu kan man börja ta dryckesbeställning. Sen kommer förrätten Klippfisk. Så ska alla bord tömmas på tallrikar och servitörer spankulerar runt och försöker se nyttiga ut i väntan på huvudrätten kalvfile. Slutligen börjar även den serveras, vi sitter längst bak mitt i och helt plötsligt ser vi tre servitörer gå runt och räkna hur många till som ska ha – de verkade alla få olika resultat och räknade om ett par gånger. Slutligen fick även vi kalven. Så ut med all disk och vänta, nu presenteras kockar och kökspersonal – någon annanstans i matsalen – vi där bak fick inte e dem. Så kommer då efterrätten – Successtårta – och man började springa omkring med brickor med cognac (försäljning) till kaffet som dröjde. Ingvar och jag gav upp innan kaffet och gick kl 20.00 då ursprungligen andra sittningen skulle starta men den hade skjutits upp till 20.30. Vid såna tillfällen längtar en enkel person som mig till en buffe’ istället. Fina långa middagar är inte min grej.

Nu har vi passerat dagens sista hamn Rörvik, solnedgång 22.56 och uppgång 03.46. Lite enstaka moln på himmeln men en fin kväll.