Dagen började molnigt och det fortsatte mestadels så. Men under eftermiddagen kom solen fram och värmde ordentligt.

Idag hade vi alltså bokade biljetter för en skärgårdstur till Ulvön. Vi körde till Köpmanholmen och väntade in vår båt.

Man har två fartyg på rutten och Minera är lite mindre och mycket snabbare. Det tog en timme ut till Ulvöhamn med två stopp på vägen. Vi satt ute tillsammans med flera andra, emellanåt stänkte det upp av vågsvall och vind. Det blev även lite jacka på under resan.

Ulvöhamn är ett gammalt fiskeläge där säkert mycket strömming har passerat och saltats och surnat till. Det är ett långsträckt samhälle med gamla fiskebodar längs hela raden. Numera är husen till en del omgjorda till boende.

Vi gick längs vägen och kom till ett surströmmingssalterimuseum som vi givetvis besökte. Vi fick lära oss att surströmmingen uppstod när en strömming saltare fick leverera till krigsmakten men eftersom saltet var dyrt blev det för lite salt varför det surnade och slutade som en delikatess.

Högra bilden är från laggkärlsverkstaden med lite exempel. De små tunnorna på bordet var ursprungliga förpackningen med drygt 1 kilo sill som senare ersattes med plåtburkar. Men vi träffade inte på något salteri och lite Google så kunde jag konstatera att Ulvön inte har någon större verksamhet på detta men det finns småskaligt.

Kan väl även nämna att vi de senaste veckorna noterat i media rapporter och sommararbetande ungdomar som skulle packa sill – det är tydligen inget jobb för vem som helst. Jag kommer också ihåg Jeja Sundströms visa om Surströmmingssalteriarbeterskans klagan – https://www.youtube.com/watch?v=UCdm6Wh79Tg.

Här finns också en gammal kyrka

Våra två timmar flöt på bra, vi hann med lite kaffe och kanelbulle innan det var dags att söka tillbaka till hamnen och hemresan som nu gick med Ulvön ett större fartyg som även kunde ta bilar och gick med lägre fart och lite längre sträcka vilket innebar att vi fick en två timmars resa.