I början av resan trodde jag att vi skulle åka hem idag, men Ingvar hade bättre koll. Vårt tåg avgår först imorgon (måndag) och då ska även bilen lämnas. Det värsta är att det är jag som bokat båda delarna. Men imorgon drar vi söderut.

Idag började med en färd söderut till Skuleskogens nationalpark. Det är skog med tre olika vägar in, vi hamnade på ett besökscenter med parkering, toaletter och sopsortering. Lite in i skogen fanns en stor samlingsplats ned grill och sittplatser allt på spångade vägar med anpassning för funktionshinder.

Det fanns lite stigar ut från den anlagda vägen men bara ett par stycken. Mestadels barrträd och många döda. Det är emellanåt väldigt tätt mellan träden, vi har noterat det under tiden vi kör att det inte ser ut som man kan gå in bland träden. Som exempel kan man se den här bilden.

Vår slutstation och vändpunkt var ca 1 km in med en utsikt.

Vi hade hot om regn över oss, det hade kommit lite under vägen ut och lite droppar under tiden. En hel del folk som var ute och vandrade som vi men även många som plockade bär, även vi plockade lite blåbär för direkt konsumtion. Bland alla döda träd finns en del som är som konstverk

Eftersom vi nu var nära ett Naturum så körde vi dit och blev rekommenderade av personalen att besöka Skagsudde. Både Ingvar och jag hade var för sig tittat på det men bedömt att det nog inte var värt något besök. Men vi åt middag på på Naturum och sedan norrut igenom Ö-vik och ut till Skagsudde / Skagshamn. Här finns en fyr med lotsstation, en väderstation och ett fiskeläge med en stor dansrotunda, stor restaurang och ett surströmmingsmuseum. Det lär vara ett stort turistmål även om jätteparkeringen nästan var tom. Vi besökte fyren och framför den står Korgubben – ett enkelt stenbeläte.

Det gamla fiskeläget är väl mer sommarboende gissar jag.

Slutligen besökte vi restaurangen för en kopp kaffe. Intill låg även deras surströmmingsmuseum som vi bara tittade snabbt in i. Restaurangen hade faktiskt sur strömming på menyn för endast 399:-, vi men hade ju redan ätit. Skagshamn är också hemvist för det troligen största salteriet som bl.a. har Röda Ulvens strömming men tydligen tillverkade andra med andra recept. I restaurangen fanns en samling burkar på väggen.

Dagen började molnigt och det fortsatte mestadels så. Men under eftermiddagen kom solen fram och värmde ordentligt.

Idag hade vi alltså bokade biljetter för en skärgårdstur till Ulvön. Vi körde till Köpmanholmen och väntade in vår båt.

Man har två fartyg på rutten och Minera är lite mindre och mycket snabbare. Det tog en timme ut till Ulvöhamn med två stopp på vägen. Vi satt ute tillsammans med flera andra, emellanåt stänkte det upp av vågsvall och vind. Det blev även lite jacka på under resan.

Ulvöhamn är ett gammalt fiskeläge där säkert mycket strömming har passerat och saltats och surnat till. Det är ett långsträckt samhälle med gamla fiskebodar längs hela raden. Numera är husen till en del omgjorda till boende.

Vi gick längs vägen och kom till ett surströmmingssalterimuseum som vi givetvis besökte. Vi fick lära oss att surströmmingen uppstod när en strömming saltare fick leverera till krigsmakten men eftersom saltet var dyrt blev det för lite salt varför det surnade och slutade som en delikatess.

Högra bilden är från laggkärlsverkstaden med lite exempel. De små tunnorna på bordet var ursprungliga förpackningen med drygt 1 kilo sill som senare ersattes med plåtburkar. Men vi träffade inte på något salteri och lite Google så kunde jag konstatera att Ulvön inte har någon större verksamhet på detta men det finns småskaligt.

Kan väl även nämna att vi de senaste veckorna noterat i media rapporter och sommararbetande ungdomar som skulle packa sill – det är tydligen inget jobb för vem som helst. Jag kommer också ihåg Jeja Sundströms visa om Surströmmingssalteriarbeterskans klagan – https://www.youtube.com/watch?v=UCdm6Wh79Tg.

Här finns också en gammal kyrka

Våra två timmar flöt på bra, vi hann med lite kaffe och kanelbulle innan det var dags att söka tillbaka till hamnen och hemresan som nu gick med Ulvön ett större fartyg som även kunde ta bilar och gick med lägre fart och lite längre sträcka vilket innebar att vi fick en två timmars resa.

Gårdagens väder glömde jag – men det var soligt och varmt.

Idag har det varit soligt och varmt, lite slöjad sol nu på kvällen och lite blåsigt.

Tanken idag var att åka båt till Ulvön – surströmmingens hemvist enligt dem själva – men på förmiddagen slog det mig att jag läst om att man bör boka biljetter online. Så jag leta upp bokningen och då tog det slut. Båten 12.15 som vi siktat på var fullbokad, det gick att åka en timme senare men hemresan skulle bli efter fem timmar i land. Det känns lite mycket när man ser på kartan hur stort Ulvöhamn är. Det blev ändrade planer och vi har bokat in oss imorgon lördag och vi är ute på ön ca 2.5 timme vilket är mer lagom.

Vi hade även planerat att besöka Naturkompaniets Outlet och vi började där. Det är en jätteaffär med en avdelning för Outlet men där var ingen som lockade.

På vägen dit såg vi en park dit vi körde och promenerade en stund. Jag kollade på Google Maps och hittade Olofsfors Bruk – museum över ett järnverk från 1700-talet, det kändes lockade så vi drog dit. En gammal bruksmiljö med herrgård, hytta, tvätteri, bagarstuga, smedja, bostäder m.m. Vi kom dit och gick runt, åt middag och tyckte det var ett dåligt museum. Det enda vi kommit in i var bagarstugan där man kunde köpa tunnbröd men ingen verksamhet. Smedjan var öppen nu men där hölls en kurs. Av en händelse råkade jag upptäcka en öppen dörr i hyttan, dörren låg på gaveln långt från gångvägen och utan vägledning. Men där inne fanns en utställning två våningar upp med tveksamma trappor, där nere fanns plats men där prioriterades teater och musik. Som museum var det inget jag kan rekomendera.

Hem igen och en liten runda på stan i kvällningen. Liksom på andra håll ska husen ”sticka ut”.

Vi packade och for iväg norrut och efter några mil passerade vi Höga Kusten bron och stannade vi givetvis på utsikten.

Förutom bron fanns här hotell och nasare och lekplats och utsmyckningar. Den vackraste utsmyckningen var denna

Ett sånt jämnt vattenfall. Och gick man bakom blev det så här

Vi körde vidare med målet Skuleberget och kom även dit. I valet att vandra upp och ner eller ta linbanan så blev svaret enkelt eftersom de hade pensionärsrabatt på linbanan – det hade de inte på vandringen. Vi sparade faktiskt 20 kr per man och skosulor. Väl uppe kunde vi konstatera att har man sett en utsikt så har man sett alla. Man ser långt men det är skog och vatten, likadant var det när vi åkte Inlandsbanan och efter besöket i Arjeplog så ingick i taxiresan en färd upp på en utsikt. Den utsikten var likadan, skog och vatten, skillnaden var att vattnet var många sjöar.

Resan upp respektive ner tog vardera 30 minuter och som vanligt blir utsikten bättre på vägen ner. Det var mycket folk uppe och på väg upp resp. ner. Det var många som gick också, men de fick ju inte någon rabatt.

Sen kunde köra vidare till vårt nya hotell i Örnsköldsvik. Det blev en kvällspromenad längs gamla kajer som har blivit bostadsområden. Nybyggnaderna är givetvis lite spektakulära precis på andra håll.

Vädret har fortsatt fint, strålande sol hela dagen.

Idag blev det en tur till Hemsö Fästing som ligger strax utanför Härnösand, ett par mils körning och fem minuter med en vägfärja. Vi anlände precis kl 11 när de öppnade – det var inte planerat, vi hade nog inte koll på tiden. Vi var långt ifrån först utan det var en lång kö i grinden och det gick väldigt sakta. Men vi fick betalat och bokade en guidad visning 11.30 och blev därför kallade lite fram i kön eftersom klockan var mycket. Befästningen ligger 40 meter under mark och är 800 meter lång. Det började byggas tidigt 1900-tal men kanonerna kom först efter andra världskriget, det var i fullt bruk mellan 1957-1989 och nu är det ett museum. Man kunde hysa drygt 300 man och under utbildning var man under jord upp till 21 dagar. Man styrde tre kanontorn med vardera två kanoner på 15.2 mm och en del luftvärn och annat skydd.

Här fanns allt man skulle behöva för flera månader instängda. Logementen hade trevåningssängar, stort kök och givetvis sjukhus som fortfarande verkade vara i bruk

Jag uppfattade i förväg att turen skulle ta 1 timme men vår tog nästan 2 timmar. Vi körde därefter tillbaka hem.

Det har även blivit en kvällspromenad. Imorgon kör vi till Örnsköldsvik.

Först ett svar till Roger. Jag fick åka till Bastuträsk för kliva på tåget till Stockholm som på den tiden inte gick via Härnösand. Varför Bastuträsk? Kanske för att längre söderut hade det blivit senare. Jag köpte inte biljetten själv utan fick den av Arbetsförmedlingen.

Idag har vi haft det molnigt men varmt, det var lite fuktigt på marken i morse så det hade nog regnat lite. Vi märkte ett par droppar under dagen men inte mer.

Vi började med frukost givetvis och senare gick vi iväg till OK bara tio minuter bort och hämtade vår bil, en Clio. Första anhalten blev Västernorrlands Museum och Murberget Friluftsmuseum som är samma plats och kanske samma sak. Friluftsmuseet startade tidigt 1900-tal med ambitionen att samla byggnader från Norrlands kommuner och bli ett Norrlands Skansen. Vi hade väl tanken att detta är något som tar en timme kanske men efter ca fyra timmar lämnade vi. Det är en stor samling byggnader och kan nog även jämföras med Östersunds Jamtli. Det finns även en nybyggnation som är museum och café, så vi hann med lite dåligt kaffe med. Byggnader från 1600-talet och framåt flyttades i början av 1900-talet men de senaste flyttades på 80-talet.

Som kuriosa kan nämnas att det sista vi såg på väg ut var ett gäng sommarjobbare som slet för att rensa ogräs i en gångväg hård som betong, med skyffeljärn och olika hackor försökte de hacka bort gräset. De var inte lata utan kämpade verkligen. En gasolbrännare hade varit bättre.

Det var givetvis skillnad på standard från de enkla människorna som bodde enkelt och den högre klassen som kunde visa upp ett snygg golvur med målade väggar som bakgrund.

Ett annat kuriosa är nyckeln till huset. Jag såg sådana ligga utanför ett par hus men det var bara här jag noterade nyckeln – skiftnyckel. Jag lyfte upp för att bli säker på att det inte fanns en nyckel med – men nej.

Detta stället skulle man kunna besöka flera gånger för det var mycket att se.

Efter detta bestämde vi oss för an naturupplevelse och körde till Västanåfallet – ett par mil bort. Det beskrivs som ett storslaget vattenfall med 90 meters fallhöjd. Vår upplevelse var väl att Silverfallet i Björkliden var nog mer vattenfall. Västanåfallet räknas tydligen på den totala fallhöjden (90 m) och inte det man ser. Men till skillnad från Silverfallet har kraften här utnyttjats. Det har funnits en kvarn och en smedja med stånghammare samt en byggnad som tydligen producerade ”bälgluft” till ässjan i smedjan. Men visst var det stoslaget.

Efter hemkomsten har det blivit en kortare tur i stan.

Resan startade igår kväll med nattåget till Stockholm och på morgonen byte till Umeå-tåget, var framme 10.45. Det fick bli första klass eftersom det var billigare än andra klass, en fördel är även att frukost ingår. En nackdel är att sovvagnskupéerna är trånga – svårt att förvara bagage och röra sig gående när sängarna är utfällda. Sen är sängarna bättre – bredare och högre i tak eftersom det endast är två istället för tre bäddar. Det var rejält varmt och klimatanläggningen fungerade inte men med öppet fönster blev det bättre om än mycket bullrigare.

Tanken tidigare var en ”riktig” norrlandstur men eftersom det strulade med biljettbokning ändrade vi oss till att besöka Höga kusten. Ett område som jag inte har besökt – trodde jag länge. Idag under resan kom en tanke ”har jag inte varit i Härnösand på jobbintervju” och den tanken har klarnat mer och mer. Jag hade en intervju med (troligen) Comhem och deras kundtjänst. En vinterdag – kanske februari – under det sista året på förra årtusendet. Det jag minns är att jag traskade runt rätt mycket i väntan på min intervjutid och även efter. Hemresan gick med tåg norrut till Bastuträsk, kanske 3-4 timmars resa, sedan lika lång tid i väntsalen i Bastuträsk innan nattåget kom och gick vid 01-tiden. Har man sett Bastuträsk kan man tänka hur roligt det var.

Men vi anlände i tid och kunde lämna väskorna på hotellet för att vandra runt och se om man känner igen något – men nä det gjorde jag inte. Härnösand består av många gamla hus som antagligen är kulturminnesmärkta.

Det är sommar och varmt även här i Härnösand, nu på hotellet är det också varmt och här får vi ingen fartvind om vi öppnar fönstret. Vi gick även en runda nu på kvällen och det var lite svalare.

Imorgon hämtar vi en bil för att komma runt lite mer, på torsdag kör vi vidare till Örnsköldsvik och på söndag kör vi tillbaka bilen för att sedan kliva på kvällståget för att ta nattåget från Stockholm även här med billiga första klass.