Dags för hemresa.

Roger undrade om ångtåg var ett jippo. LKAB och järnvägsmuseet tillsammans firade malmbanan att fyller 120 år och detta blir sista gången det blir möjligt att köra dessa lok här eftersom man nästa år inför det nya signalsystem. Det blir för dyrt att konvertera dessa lok för detta. Vi kunde idag vinka av ett veterantåg som skulle till Umeå och troligen vidare imorgon. Även Nässjö hade vagnar där uppe.

Vi beslöt att ta transferbussen redan kl 10.15 till stationens vi strax efter vinkade av veterantåget vara resande kom i två chattade bussar. Ytterligare ett veterantåg skulle gå vid 5-tiden. Jag noterade även tyskar och finländare bland besökarna.

Väl på stationen räknade Ingvar tåg och mygg, själv tog jag lite promenader i väntan på väg avgång 14.05. Där var några som kom i sista stund till tåget eftersom de fick ta taxi eftersom bussen inte dykt upp.

Nu ombord i vår sovkupe kan jag konstatera att Vy börjar bli mer moderna, konduktören skannade biljetten men sen prickade hon av på en lista, men det är ett straff på väg.

Sovvagnarna har numera WIFI.

I restaurangen finns en varm macka två skivor levainbröd, ost och skinka. Faktiskt riktigt bra.

Det var nog allt för denna gången

Väckning 08.00 för frukost och sedan ska bilen lämnas. När jag bokade bilen trodde jag Kirunas nya centrum var lite mer klart men här finns inget under dagtid, middag kan man få (köpa) på hotellet på kvällen. Här är lite torftigt som sagt.

Men bilen skulle åter till kl 11, jag försökte tidigare i veckan att förlänga en dag men det gick inte. Så tanka och lämna bilen, jag berättade om varningen för lufttryck i däcken och då sa han det är våra dåliga vägar. Det är tydligen vanligt återkommande med det problemet. Vi gick ner till Folkets Hus och lämnade Ingvar och jag gick en extra runda i ett butiksfönster hittade jag några legohus med Kiruna inspiration och den här som visar kyrkans flytt innan det beslöts att inte dela utan flytta den hel. Det är lite svårt med reflexer i glaset.

Det blev middag på SPiS – stekt röding dock inte helstekt – och därefter taxi hem, lokalbussarna går inte på lördag och söndag.

Det blev en liten runda i nya centrum med bilder hur det ser ut just nu och sedan en öl för att få ”flygbilder”, tänk att man måste dricka en öl bara för det – men ibland måste man offra sig.

1. Kulturhus med bibliotek till vänster, Scandic till höger och en förbindelsegång över
2. Kvarteret bakom hotellet, här och i husen runt om blir affärsgallerior om två månader
3. Närmast vänster är kulturhusets baksida och därefter ett inflyttat bostadshus i bakgrunden Kunskapsstaden – gymnasie och vuxenutbildning
4. Bostadshus (antar jag) underbyggnad
5. ”Silorna” är från tidigare gruvbrytning, huset till höger blir troligen polishus
6. Nya badhuset
7. Mellan stadshuset och bostadshuset har man byggt denna ”arkad” med cykelställ som helt plötsligt bryts av ett elskåp av större format, hur tänkte man här?

8. Längs Malmvägen – rakt in mot gamla centrum – vi ser stadshusets klockstapel och ett bostadshus
9. Klockstapeln nere till vänster, bortom ser vi ett nytt bostadsområde växa upp med inslag av inflyttade hus
10. Stadshustorgets och Malmvägens utveckling

Det känns inte riktigt som att man kommer att klara invigningen om två månader på ett bra sätt. Butikslokalerna är inte klara men det kan väl gå, svårt att säga hur det är med alla bostäder runt om. Dock saknas min tilltro till att gator och trottoarer kommer att klaras av på två veckor. Ingvar hörde en busschaufför (turistbuss) säga att det var i sort sett klart men så kom man på att det var något fel och rev upp allt. Vi har under vår vecka sett hur plattläggandet framskrider i sakta mak fast man arbeter sex dagar i veckan. Malmvägen kommer att bli bussgatan med den stora hållplatsen på torget mellan Scandic och stadshuset. Vi får väl se så småningom!

Klockan 23.55 avgick ett malmtåg draget av ånglok med 15 moderna malmvagnar från LKABs terminal, helt enligt tidtabell.

Vi hade satt klockan på väckning 23.10 och kunde konstatera att det ute på gatan stod två bussar och män med kameror och diverse utrustning på väg ombord. Vi kokte vatten och fyllde termosen för att kunna få lite kaffe. Nu blev det långärmat och långbent. Detta var nog den sämsta natten under våra dagar här uppe, det hade regnat under dagen när vi var i gruvan och det det var fortfarande molnigt men inte kallt. Vi körde iväg mot stationen men eftersom vi såg tåget stå på malmbangården svängde vi in på vägen ut mot LKAB och förenade oss med en 10 andra som stod och väntade med kameror i högsta hugg.

En kort sammanfattning av kvällen en vägren, tre bussar, 40-50 bilar (bara en uppskattning) och 10 000 mygg (också en uppskattning).

När tåget lämnat oss var det in i bilen och ut på E10 mot Narvik. Jag noterade i samband med starten att vi hade en varning för däcktryck och kollade (tittade) för säkerhets skull runt bilen men det såg OK ut och vid den tiden kollade däcktryck, var gör man det? Under första biten såg vi inte röken av tåget men sen såg vi röken från loket. Helt plötsligt möte vi en vägren som hade bättre trafikvett än många människor jag mött, renen gick lugnt på vänster sida av vägen. Strax efter är vägen full av parkerade bilar på höger sida och fullt med folk på vänster varvid vi inser att vi lyckats köra om tåget. Eftersom det är rätt så nära kör vi vidare för att hitta en bättre plats att stanna på och strax dyker tåget upp med sakta framfart.

Det är tydligen en uppförbacke och de har inte lyckats elda på riktigt så ångan har tagit slut. De står still ett par minuter så eldaren får jobba på och sedan ett nytt försök

Dom kunde köra vidare och vi med och kolonnen av bilar. När det var ett fritt synfält stannade stannade några/många och när tåget passerat så in i bilarna igen. Två bussar passerade oss och vi såg dem igen när vi passerade Rensjön då de stod inne på stationen där tåget gjorde ett längre uppehåll för att möte dels ett riktigt malmtåg och ett godståg. Möjligen att där var någon serviceåtgärd som vattenpåfyllnad. Vi passerade Rensjön och stod ensamma utmed vägen (bilen ute i vägrenen) och väntade. Som ett sista stopp för oss blev Torneträsk där ett uppehåll på en timme var planerat för påfyllning av kol, en lastbil med kol och en traktor fanns på plats men tåget stannade en bit innan själva stationshuset. Det visade sig att de hade kol så det räckte till Abisko Ö där det skulle bli personalbyte och nytt vatten och kol.

Vi drack lite kaffe och vände hemåt, däcken såg fortfarande bra ut. Vi var hemma igen strax innan 4 och kunde slutligen somna. På vägen hemåt mötte vi den fjärde bussen som tydligen följde det andra malmtåget – ett DM3 lok. Vi noterade när vi stod i Torneträsk att vi inte var så många bilar där men de två bussarna anslöt. Troligen hade man dels gett upp och återvänt till en säng eller vänt för följa det andra tåget för där var ett mindre antal bilar i vägkanten.

Mygg, kanske var 10 000 lite hög uppskattning. Men de var ”påflugna”, vi har inte märkt så mycket mygg innan men dagtid är det väl för varmt. Långkläderna var jag tacksam för nu men en keps skyddar inte hela huvudet och det märks att öppningen baktill på kepsen var ett populärt tillhåll. Jag är lite knuddig i nacken och bakhuvudet.

Vi började fundera över hur ska vi fördriva dagen inför nattens övningar. Vi kom fram till att en gruvtur skulle kunna vara på sin plats. Jag började kolla på onlinebokning men hade dåligt kontakt så vi körde in till Turistbyrån, där var lite kö så jag provade online igen och nu fungerade det. Guidning på svenska skedde redan kl 09.00 så det hade vi missat men det gick att boka kl 15.00-18.00 med engelsktalande guide. Därefter gick jag en kort tur medan Ingvar väntade.

Här är dels hus som står i rivningsområde, det med byggnadsställning håller se på att ta av takplåtar ifrån, gissningsvis för återvinning och så har rundturståget på väg in på stationen.

Sen hem en timme för att klå på sig lite, tillbaka till Folkets Hus och middag på Rost, det blev viltskav igen eftersom menyn kortats eftersom det var slutsålt. Sen en trappa ner och invänta guiden. Vi fyllde bussen – ca 40 personer – och for ner i gruvan. Man kan väl konstatera att det har utvecklats i besöksgruvan sedan senast besöket som var någon gång i förra århundrandet. Som jag minns det var besöksgruvan ett rum (ort) med några maskiner. Nu var det tre korridorer (orter) som var sammanbundna och många olika maskiner och utrustningar. Först ett besök i en stor filmsal med en film om framtidens fossilfria järn, mycket av guidningen handlade även om denna omställning. Guiden började med att nu gäller det att hänga med så ni hinner med så mycket som möjligt i museidelen. Efter kaffe så fick vi besöka museet 15 minuter, men det blev lite längre för guiden var sen. Tre timmar verkar långt men det hade nog behövt lite mer tid.

Efter besöket hem och en macka innan la oss för att försöka sova inför nattens utflykt. men av de fyra timmarna vi hade blev det väl någon timmes sömn.

Nattens utflykt kommer i eget inlägg.

Dagen börjar med lite regn men det är innan vi kommer ut. Vi fick lite småregn sen under dagen med men det var inga problem.

Vi körde till Gällivare för att se hur det ser ut i Malmberget som är i liknande situation som Kiruna, delar av orten flyttas/rivs.

Vi styrde på vinst och förlust upp till Malmberget och hamnade i ett område med avspärrningar och tomma hus där rivning påbörjats. Några hus var i olika stadier för flyttning. I ett villaområde var några hur här och där spärrade och höll på att rivas medan i husen mellan dessa bodde man kvar – antagligen beroende på om man accepterat LKAB bud eller inte. Vi råkade även hitta KÅKSTAN

Kåkstan ska ha byggts 1988 som en del i Gällivares 100 årsjubileum och ska vara en kopia av hur Gällivare såg ut i slutet av 1800-talet. Enligt ett anslag så var senaste julmarknaden den sista här. Det här ligger i ett område som töms, frågan är vad som händer med det.

Efter detta letade vi upp vägen upp till Dundrets topp för att kolla in utsikten.

Tillbaka till Gällivare centrum och middag, där inne finns också en del utvecklingskvarter, alltså där LKAB bygger eller har byggt nya hus.

På vägen tillbaka hem – precis vid avfarten till Jukkasjärvi blev det en hastig inbromsning av bilarna framför oss. Detta berodde på tre renar som helt sonika promenerade mitt i vägen. Jag hann få fram kameran och brände av en bild, där var inte riktigt läge att stanna mitt i trafiken för oss.

Det har varit en lugn dag. Vi började med en ångtågstur runt sjön Luossajärvi, den som ligger mellan stan och gruvan. En åktur med 20 km/tim, det tog bortåt 30 minuter och vi fick se lite inside av gruvans järnväg. Många trainspotters är här uppe, vi såg många redan igår som fotograferade tåg, antagligen ska även vi räknas in. Det blev en lite annorlunda resa eftersom man aldrig annars kan åka här. Vi fick också en genomgång av reglerna som gäller – ingen fotografering inne på LKABs område.

Efter vår åktur blev det lite foto på när de körde näst runda.

Därefter gav vi oss in på festivalen för att middag vilket blev på Cafe Rost i Folkets Hus. Det har varit väldigt varmt idag, kanske varmaste dagen här så det blev hem för att vila ut. Jag tog en runda runt området. Fram på kvällen blev det en tur in till stan för glass och en liten runda i rivningskvarteren där arbetet framskrider, mest märks det på några hus som sa flyttas och därför friläggs grunden. Nu på kvällen kom ett regn men det såg vi inifrån.

Tydligen var jag lite snabb i läsningen av Rogers kommentar eller så har jag problem med att skilja på Jukkasjärvi och Nikkaloukta. I vilket fall som var det bra at på båda ställena.

Om vi ska fortsätta på mat-temat. Vi konstaterade i går kväll att det var fyra bussresor som övernattade och att det då blir lite stökigt på frukosten så vi bestämde att ta frukost kl 8 istället för 7. Vi fick vid vår incheckning veta att frukost på vardagar startar kl 6. Men denna dagen var framdukning lite halvdan och jag hörde från köket att kockan konstaterade att frukost kl 7 och innan dess var det inte klart. Tjejerna som dukade fram verkade mycket förvirrade över detta och fick förklara för många att bröd med mera kommer senare. Vi var inte först på plats och fler och fler dök upp och frågade om just brödet. Kl 7 kunde vi avvika och då var det rätt så fullt och fler på väg in.

Idag blev det Narvik dock inte utan komplikationer. Resan till stationen i Kiruna och tåget till Narvik gick som det skulle. Vet inte om de satt in en extra vagn men från Kiruna var vi ca 10 personer i ”vår” vagn. men efter Björkliden var det i alla fall halvsatt.

En udda sak var att i Riksgränsen kom Norska tullen (två personer) ombord och gjorde en snabb titt och tyckte tydligen en resande var intressant och han fick legitimera sig och följa med på deras vidare inspektion. Tullarna klev av innan tåget fortsatte.

Vi hade fint väder fram till Narvik där det hade nyligen regnat och var lite svalt att komma med kortärmad skjorta. Vi gick en bit bort till första hotellet med restaurang Rallaren där det blev middag.

Efteråt delade vi på oss – Ingvar tillbaka till stationen och jag tog en lite längre runda ner mot hamnen. Jag noterade under vandringen att man inte kunde se några av topparna runt om eftersom molnen lågt lågt. Nere vid sjömanskyrkan bestämde jag mig att vända och upptäckte – när jag vänt mig om – att det verkade ha kommit regnstänk. Mycket riktigt så kom det stänk med stora droppar. Sen började det regna och därefter ösregna. Jag kom väl i alla fall halvvägs innan det var som värst men satsade på att komma till stationen. Efter en stund i ösregn kunde jag konstatera att jackan var bra som regnjacka men då kommer problemet att när jackan får regnet att rinna av så kommer det naturligt mer vatten till byxorna. Det positiva då med kortbyxor är att det totalt sett inte är så mycket som blir vått men nackdelen är att det istället börja bli våta strumpor och skor – vilket bara var början.

Den som varit i Narvik vet att det är en stad från fjäll till hav. Vid regn fungerar det i staden som på kläderna, det som inte stannar där uppe fortsätter ner. Narvik verkar inte ha satsat på gatubrunnar i backarna vilket gör att det blir strida strömmar längs gatorna. En av de sista gatorna jag passerade hade två floder – en på var sida och de var bortåt en meter breda och tillräckligt djupa för att fylla mina skor.

Jag tog en film som visar hur det kan se ut…

Väl på stationen kunde jag vrida ur strumporna. Väl på tåget så torkade byxorna. Men strumporna ligger på tork nu hemma. Hemfärden var strulig, först blev vi lite försenade först beroende på att ett nytt tåg går mellan Narvik och Abisko Ö – ArcticTrain. Deras tåg kom in lagom för att vårt tåg inte kunde komma in till perrong. När vi väl kom iväg så stannade vi efter ca 100 meter och en tågpersonal tittade och frågade ”var det någon här som drog nödbromsen” sen försvann hon vidare i jakten på förövaren. Efter en 10 minuter fortsatte färden men endast i 40 km/h på norska sidan. Vi kom till Kiruna drygt 30 minuter sena och då fanns ingen transferbuss där. Efter en kvart försökte jag ringa Hörvalls (bussbolaget) på ett nummer som fanns på turlistan – ur funtion. Hittade Hörvalls kontaktnummer och ringde dit – stängt för dagen. Då tog vi istället taxi och har skickat ett krav till Hörvalls om ersättning.

Väl på hotellet var det kö till hissarna eftersom en bussresa höll på att checka in, men en kopp kaffe i receptionen löste det problemet.

Vi började med att åter försöka boka norgebiljetter, det gick inte men nu fick jag i alla fall beskedet att det var fullbokat. Kollade då även för imorgon även det fullt.
Men nu i kväll kollade jag igen med tanken att kanske boka nästa dag igen, men nu fanns det platser till imorgon. Så imorgon får det bli Narvik.

Vad göra idag istället? Efter lite funderande bestämde vi oss för Esrange som har ett besökscenter men inte några besök inne i anläggningen. Men vi körde ut till Esrange, det blev ett par bilder utomhus. Utställningen där inne var inte så stor, lite raketdelar och filmer.

Efter Esrange tillbaka till Jukkasjärvi och en runda på hembygdsgården, kyrkan och samelandet. Därefter till värdshuset med förhoppningen att få middag. De hade öppet dock inte buffé men kokt torsk är inte fel. Som Roger konstaterade – de har bra mat.

Tillbaka till Kiruna körde vi vidare till Kurravaara som väl kan betecknas som en förort. Varför? Tja det finns där. Hade ingen aning om vad som väntades. Man kan väl kort beskriva Kurravaara som två vägar med många nyare hus och ingen service. Ingen stans att stanna eller något att gå för. Så hem till hotellet och ett besök i stadshuset och den aktuella konstutställningen som mest kändes konstig, men det kanske är meningen.

I kväll blev det en tur in i gamla centrum för att se hur det byggs just nu – det är festival torsdag till lördag. Parkeringen vid Folkets Hus har fått tält och scener plus att det sträcker sig lite mer runt om med inhägnader eftersom kvällsprogrammen kräver biljett.

Imorgon blir det alltså Narvik där väl resan är mer ett mål än själva Narvik. Dock blir det väl ett mål i Narvik med – ett mål mat alltså.

Kan väl berätta för Roger att vi inte har packat ner kortbyxorna, det behövdes inte eftersom vi har dem på oss, Ingvar har inte kortat byxbenen än men jag kör med kortbyxor och kortärmad skjorta – det gör mig väl till myggornas älsklingsobjekt.

Idag tänkte vi ta tågutflykten Narvik med tåg 94 kl 09.32. En timme innan gick jag in i VY:s app för att köpa biljetter, det gick inte, fick endast det sena tåget som alternativ. Försökte på lite olika sätt men samma resultat. Ringde då Vy där första svaret var ”det tåget har redan gått” men sa jag det gäller tåg 94 kl 09.32 – ”det har gått en annan väg”. Men sen besinnade hon sig och trodde att det kanske inte fanns lediga platser. Vi fick sluta där.

Istället körde vi till Nikkaloukta som vi besökte 1979 och 1980 för vandring. Mycket har förändrats även om vi inte riktigt mins hur det såg ut då, men jag kunde konstatera att kapellet var samma nu som då genom att titta på gamla foto. Vi åt rökt sik med potatissallad för 150:- rätt så billigt med tanke på att man får en hel fisk i bra storlek.

Här ute fanns en hel del glada mygg – glada över att träffa en så lättklädd som mig, men där fanns andra med lätt klädsel så jag behövde inte ta alla myggen. Hem igen och vila lite innan vi tog en liten tur in till stan och promenerade längs tömda hus som ska rivas eller flyttas (ett par stycken). Det känns onekligen lite konstigt att se alla dessa hus som är inhägnade och där vi tidigare bott och vandrat runt.

Den insatte kan se att vi kommit till Abisko Turist men tanken var mer att visa vår dammiga bil. Den var nytvättat när jag hämtade den i torsdags – och NEJ, vi kommer inte att tvätta den.

Parkeringen på hotellet är av tillfällig art och är en grusplan, vi kör en del på enklare vägar också och en svart bil är väl inte det bästa. I dammet i morse verkade det som det kommit lite regn (droppar) under natten.

Som framgår av bilden körde vi idag till Abisko T och kollade in jokken där det rann för fullt. Ingvar hade lite besvärligare att gå så jag tog själv vägen upp om liftstationen och ned längs jokken och över på bron. Sen bestämde vi oss för att åka till Björkliden för middag. Ingvar satte av mig nere vid Gammelgården för att köra upp – vi kom upp samtidigt.

Ja det berodde väl mest på att när han kom upp var det fullt på parkeringen så han fick köra ner till stugparkeringen och sedan gå och där kom jag ifatt. Middagen kom att bli panerad torsk i Abisko T eftersom Björkliden inte har öppnat för säsongen än, det blir först till helgen. Vi fick alltså köra tillbaka till Abisko.

Därefter körde vi vidare Vassijaure där Ingvar trodde det fanns ett museum vilket nog inte stämde helt.

Men det var en fin tur med mycket sol och varmt. Under färden hann vi se två riktiga vägrenar – alltså renar som gick och betade i vägrenen. Vägen är i dåligt skick med bulor och gropar.

Nu i kväll besökte vi skybaren igen och konstaterade att midnattsolen ställer till det där uppe eftersom solen strålar rakt in i baren.

Temperaturen behöver jag tydligen inte ge mig in på eftersom andra verkar ha större koll på det, jag är nöjd med att det är soligt och varmt